Vi var på rehabtillfälle nr 3 och det var efter det han lös upp. Förra gången gick inte alls bra men nu var han mycket mer avslappnad och jag såg på honom att han trivdes med att jobba lite. När vi kom hem var han som en ny hund, eller snarare som den Björne jag normalt har å göra med: Pigg och glad!
Först försökte jag ignorera hans tappra lekförsök, eftersom han faktiskt måste vara stilla, särskilt efter träningen, men efter ett tag gick det faktiskt inte. Han hade den där intensiva "kom-igen-matte-vad ska vi göra- för- något-roooligt?"-blicken och gav sig bara inte.
Så jag plockade fram en aktiveringspryl jag köpt innan jul, som han inte lyckats knäcka. Nu var det inga problem må jag säga. Fokus var på topp och "schwong" sa det, så hade han löst problemet och snappat åt sig gottebitarna. Nästa gång måste jag filma, för det såg sjukt kul ut. Det ser ut som provrör som hänger på en axel. För att få godiset måste man snurra på rören. Björne började med att lägga sina dewlaps uppe på rörens kant så att de vippade av läpp-tyngden x) Det gick ju alldeles utmärkt, men lite för långsamt tyckte Björne. Nästa vända dängde han till rören med tassen istället. Tror de snurrade en tio varv så att godiset flög runt hela rummet hehe, efter det tyckte jag att det räckte med provrör, men Björne var inte färdig. Nej han fortsatte att förväntansfullt stirra på matte...
Då blev det apportträning. Björne har aldrig gillat apporten och när vi slutade sist hade han börjat tugga rätt ordentligt. Han har aldirg hållit den så där perfekt utan vill helst spotta ut den asap. Det här borde draina energi tänkte jag.
Nu tog han den klockrent. Höll hur stadigt och hur länge som helst och släppte så tjusigt så. *Chockad matte* Jahopp, tänkte jag, då kunde han det där helt plötsligt! Vi övade på och det var som att Björne aldrig gjort annat än hållit apportbockar helt perfekt. Visste inte riktigt vad jag skulle göra nu när Björne, fortfarande glatt och förväntansfullt, stirrade åter igen.
Vittring, tänkte jag, det måste få honom trött och nöjd... Sagt och gjort. Gick bättre än aldrig förr. Fortfarande pigg å glad Björne :)
Efter det ville jag inte tänja det positiva längre så vi gosade lite och gick ut på vår 10-min promenad istället. Lite kvällsmat på det, sedan var det en belåten björn som lade sig och vilade. Nu snusar han så gott, så gott.
Men hur nöjd han än är så är det ingenting jämfört med den lyckliga matten som fått sin bästa Björne tillbaka! Tjihoo!
